Om Mig

Presentationer, alltid lika ångestfyllt. Lärare till yrket, varför vet jag egentligen inte, det bara blev så. Brinner för mina ämnen likväl som för det pedagogiska, men funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor. Musik har alltid vart en stor och viktig del av mitt liv, tidigare som utövare, numera bara som betraktare eller snarare åhörare och fanatiskt skivsamlare.

Bosatt i Norrland (om man nu kan kalla Sundsvall för Norrland?), trots att jag hatar vintern och skotrar och dessutom är både ointreserad och totalt obegåvad när det kommer till fiske, jakt, motorer och liknande saker som förknippas med att vara norrlänning.

Kan väl bäst beskrivas som ”precis som alla andra” men med extra mycket tankar och funderingar, både kring livet i stort, samhällsproblem och andra existenstiella frågor likväl som kring mer materiella ting likt film, böcker, elektronik, kläder, tv-serier och sport.

Är också en hängiven träningsnarkoman; försöker hålla kroppen i trim i förebyggande syfte vilket inkluderar löpning, gym, basket och golf på somrarna.  Det bästa som finns är att snöra på sig dojjorna och ge sig ut i skogen och springa, det finns ingen terapi som slår det. Rent generellt otroligt sportintresserad med tonvikt på favoritlaget Liverpool FC, men att se Kallur slå världsrekord eller Kalla vinna världscupen slår nästan lika högt som att se The Reds spöa United.

Politiskt intresserad och engagerad, främst kring ideologiska skiljelinjer och politisk idéhistoria. Sakfrågor som särskilt väcker intresse är välfärdsfrågor, EU och skolpolitik men även globala frågor som fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och kampen för demokrati.

Är egentligen all ätare när det gäller musik, tycker att de flesta genrer har något intressant att erbjuda även om jag har svårt för R’n'B, hip hop och annan dansant musik. Min första kärlek till musiken var, om jag inte minns fel, Europe och vägen fram till dagens intresse har inkluderat både skatepunk, death metal, grunge, klassiskt och hardcore. Idag ser jag mig som väldigt öppen och mottaglig för all sorts musik, vare sig det är etnopop, hårdrock eller jazz/fusion.

Min första LP var en Hall & Oates skiva som jag inte kommer ihåg namnet på, första kassetten var nog Roxette’s Look Sharp och mina första cd skiva var Metallica – Ride the lightning. Sen dess har samlingen utökats en aning, köper dock numera bara cd och har lagt vinylsamlandet bakom mig. Ser med fasa på vad som håller på att hända med skivindustrin. I dessa nedladdningens tider verkar folk ha glömt bort albumkonceptet och känslan av konvolut, LP omslag och att en original skiva låter fan så mycket bättre än samma dito i digitalt format. Å andra sidan är det inte så konstigt när dagens ungdomar växt upp med att ladda hem sin musik och aldrig upplevt hur det var då man slängde sig på cykeln samma dag som en skiva släpptes bara för att få vara först i skivbutiken och lägga vantarna på ett ex, eller då man gick runt i skivbutiker och köpte skivor ohörda baserat på skivomslagen. Det känns som en evighet sen, ändå var det inte mer än 10 år sen. Men kanske är det en naturlig utveckling av samhället och IT åldern, kanske är det så att det är vi skivköpare som är konservativa, gammelmodiga och lever kvar i det förflutna? Vad vet jag.

Det var allt för nu…